Orden liksom regnade över mig. Gjorde mig arg, ledsen och besviken. På mig själv.
Skuldkänslorna och ledsamheten kom tillbaka och gjorde ondare än någonsin innan. Att få kritik och ifrågasättas av en så otroligt viktig person är aldrig lätt. Men man måste ta sig igenom sånt också.
Efter mycket om och men kom de i alla fall. Tårarna. Trots att jag hade lyckats hålla tillbaka dem genom hela samtalet hade jag inte styrkan att göra det längre. Jag lät tårarna rinna ner över kinderna, ner på halsen och kände deras salta smak i munnnen. Kramen fick allt att bubbla över helt enkelt. Och det var precis det jag behövde. Jag behövde ett samtal för att rensa luften och en kram från en person som jag älskar av hela mitt hjärta. 
Helt plötsligt känns allting mycket lättare.
Bryt ihop och gå vidare.

peace